Stenografering på kongresser
Många stora fackförbund och andra organisationer har under lång tid anlitat stenografer för att få kvalitetsmässigt goda debattprotokoll från sina kongresser – och dessutom få protokollet snabbt. Med stenografer är protokollet från den ena dagen klart dagen efter och kan då delas ut på kongressen för justering.
Tyvärr har detta i stort sett upphört. Många förbund skriver bara beslutsprotokoll och spelar in debatten på cd- eller
En stor del av demokratin utgörs av debatten, vägen fram till beslut. Att inte dokumentera den ordentligt innebär att demokratin nedvärderas och att man inte kan dra lärdomar av tidigare debatter på samma sätt. Att anlita stenografer kostar förstås pengar, men i jämförelse med vad en stor kongress kostar är det väldigt lite. Frågan är hur förbunden resonerar när de upphör med debattprotokoll.
Vilka förbund och organisationer som har anlitat stenografer framgår av denna lista, som inte är fullständig.
Så här har det i alla fall gått till vid de kongresser och andra möten där debattstenografer har arbetat.
Vid kongressen arbetar fem stenografer tillsammans med var sin maskinskrivare. Stenografen sitter inne i kongressalen i 10 minuter och blir sedan avlöst. Därefter har stenografen 40 minuter på sig – med avdrag för den tid det tar att förflytta sig från salen till stenografens rum och tillbaka igen – för att direkt för maskinskrivaren diktera en redigerad version av debatten, inklusive talarangivelser, rubriker, beslutsformuleringar m.m., och därefter också kontrolläsa det inskrivna.
Sedan skall stenografen vara färdig att gå in i kongressalen och avlösa den stenograf som arbetar där, stenografera i 10 minuter, gå ut, diktera och kontrolläsa, gå in igen osv. Stenografen kontrollerar också stavning av talarnas namn, rubriker på ärenden, citat från kongresshandlingarna m.m.
Det är ett ganska tufft arbete, och för att det skall löpa smidigt krävs att stenograferna arbetar tillsammans med en skicklig maskinskrivare som skriver både fort och i det närmaste felfritt och känner till rutinerna väl.
I praktiken hinner inte stenografen bli färdig alla gånger, utan då får arbetet med passet avbrytas för stenografering av nästa pass, varefter det första passet avslutas och det nya påbörjas, ytterligare ett pass stenograferas, det föregående görs färdigt osv. Sådana eftersläpningar får stenografen ta igen på lunchen, som ofta är tillräckligt lång, eller också får stenografen hoppas på att nästa tio minuter innehåller lite mer pauser mellan talare eller beslutsfattande e.d. som tar tid men inte ger så mycket att skriva.
Stenografen sitter snett bakom talaren, som kan ses i monitor.
Bilden är från City Conference Center (Folkets Hus) i Stockholm.
Stenografen lyssnar, redigerar och dikterar samtidigt.
Maskinskriverskan skriver in på dator, gör utskrifter, kontrollerar.
Även här används bandspelare som stöd för arbetet.
Varje stenograf spelar in sina egna pass på den bandspelare som finns tillgänglig i kongressalen
– och fär säkerhets skull ofta på en egen inspelningsapparat.
Inspelningen kan avlyssnas efteråt, men det måste ske parallellt med redigeringen och dikteringen,
eftersom den begränsade arbetstiden inte tillåter något annat.
Stenografen arbetar alltså samtidigt med att lyssna på inspelningen, komplettera stenogrammet,
redigera i det och diktera den redigerade versionen för maskinskrivaren.
Denna debattstenografiska
Vid en del kongresser eller möten för andra organisationer tillämpas ett annat arbetssätt, med efterutskrift i stället för direktutskrift. Då tjänstgör färre stenografer – eventuellt bara en enda – som efteråt arbetar fram redigeringen med hjälp av stenogrammet kompletterat med en bandinspelning av debatten, ofta med anlitande av maskinskrivare. Med detta arbetssätt finns det bättre möjligheter till helhetskontroll av redigeringen och mer tid för kontroll av sakuppgifter, stavningar av namn o.d. Nackdelen är förstås att protokollet blir klart senare.