Redigering steg för steg

Detta är en interaktiv sida där man successivt får fram nästa steg i redigeringen genom att klicka på knappen nederst. Det förutsätter att javascript är aktiverat. Om det inte fungerar finns en sida med hela texten.

Låt oss titta på hur redigering kan se ut, steg för steg. Vi tar en liten del av ett anförande från riksdagen. Så här ser det ut när man skriver ut det ordagrant.

Ja fru talman när det gäller vägunderhållet och närmast nu så handlar det om drift och underhåll så för vi nu en mycket ingående diskussion om detta i samband med vårpropositionen och vi kommer det kan jag redan säga nu ha en prioritering när det gäller drift och underhåll av vägarna och det innebär då även att det kommer att beröra detta område.

Vi börjar med att ta bort ett antal onödiga ord som är en naturlig del av talspråket men inte betyder något utan bara tynger om man behåller dem: då, ja, så och nu (på ett av de tre ställena). När man arbetar i praktiken låter man förstås bli att skriva in de flesta av dessa småord över huvud taget.

Fru talman när det gäller vägunderhållet och närmast handlar det om drift och underhåll för vi nu en mycket ingående diskussion om detta i samband med vårpropositionen och vi kommer det kan jag redan säga nu ha en prioritering när det gäller drift och underhåll av vägarna och det innebär även att det kommer att beröra detta område.

Låt oss sedan sätta ut ett tankstreck där något nytt börjar, för att se strukturen och arbeta med syntaxen. I praktiken sätter man ut åtminstone preliminära skiljetecken redan när man skriver in texten.

Fru talman – när det gäller vägunderhållet – närmast handlar det om drift och underhåll – för vi nu en mycket ingående diskussion om detta i samband med vårpropositionen – och vi kommer – det kan jag redan säga nu – ha en prioritering när det gäller drift och underhåll av vägarna – och det innebär även att det kommer att beröra detta område.

Här ser man hur mycket skiljetecknen betyder för läsbarheten av en text. Men det ska förstås inte vara så många tankstreck. Högst två tankstreck i en och samma mening får det vara.

Ny mening börjar efter Fru talman. Ny mening börjar också vid och vi kommer, och när vi sätter punkt där finns det ingen anledning att behålla detta och – det är varken innehållsmässigt eller retoriskt motiverat.

Fru talman! När det gäller vägunderhållet – närmast handlar det om drift och underhåll – för vi nu en mycket ingående diskussion om detta i samband med vårpropositionen. Vi kommer – det kan jag redan säga nu – ha en prioritering när det gäller drift och underhåll av vägarna – och det innebär även att det kommer att beröra detta område.

Talaren säger två gånger när det gäller och en gång handlar om. Det är vanliga uttryck i talspråk när man successivt riktar in sig på vad man vill prata om, men för att göra den skrivna meningen lättare att läsa och uppfatta är det ofta bra att ersätta dem.

Talaren börjar med att nämna vägunderhållet men ändrar sig sedan till att det gäller drift och underhåll. Då kan man skriva drift och underhåll av vägar. Ordet närmast tillför inget utan kan strykas. Då får man också ta bort detta, som inte längre behövs.

Fru talman! Drift och underhåll av vägar för vi nu en mycket ingående diskussion om i samband med vårpropositionen. Vi kommer – det kan jag redan säga nu – ha en prioritering när det gäller drift och underhåll av vägarna – och det innebär även att det kommer att beröra detta område.

Det andra när det gäller ger talaren lite extra betänketid men fungerar egentligen som ersättning för en preposition. I skrift är rätt preposition bättre, i det här fallet av.

Uttrycket att ha en prioritering är ovanligt och byråkratiskt. Talaren måste rimligen mena prioritera, och då är det bättre att skriva det. Och eftersom vägarna inte är preciserade bör man skriva vägar.

Fru talman! Drift och underhåll av vägar för vi nu en mycket ingående diskussion om i samband med vårpropositionen. Vi kommer – det kan jag redan säga nu – att prioritera drift och underhåll av vägar – och det innebär även att det kommer att beröra detta område.

Inskottet det kan jag redan säga nu skulle man kunna behålla med de tankstreck som står där. Då bör man ändra till det kan jag säga redan nu. Men det blir lättare att läsa om man i stället flyttar inskottet till början av meningen. Då får man också justera ordföljden, stryka det och lägga till ett att.

Fru talman! Drift och underhåll av vägar för vi nu en mycket ingående diskussion om i samband med vårpropositionen. Jag kan redan nu säga att vi kommer att prioritera drift och underhåll av vägar – och det innebär även att det kommer att beröra detta område.

Placeringen av ordet även omedelbart efter innebär pekar på att prioriteringen innebär flera saker. Men talaren har inte nämnt något annat än det som nämns nu, så därför kan inte även behållas på den platsen i meningen. Säkerligen menar talaren att flera områden berörs av prioriteringen och att även syftar på detta område. Därför bör även placeras före det ordet.

Det tankstreck som står kvar finns det ingen anledning att behålla. Man kan sätta punkt efter vägar och stryka och. Men eftersom de båda meningsdelarna hör nära ihop verkar det bättre att sätta ett kommatecken mellan dem.

Fru talman! Drift och underhåll av vägar för vi nu en mycket ingående diskussion om i samband med vårpropositionen. Jag kan redan nu säga att vi kommer att prioritera drift och underhåll av vägar, och det innebär att det kommer att beröra även detta område.

Ordet innebär står för något som följer av något annat, något som kommer i framtiden. Uttrycket innebär att det kommer är alltså en tautologi, en omotiverad upprepning, det som ofta kallas tårta på tårta. Det räcker med att säga det kommer – ordet innebär tillför inget.

Men vad betyder detta område? Talaren har inte preciserat något område tidigare, och då kan man inte tala om detta område. En möjlighet är att ändra till det aktuella området. Det tillför visserligen ingen precisering i sak, men det tar bort det bakåtsyftande detta som inte har något att syfta tillbaka på.

Talaren menar med detta område rimligen det område som meddebattanten har tagit upp. Därför skulle man också kunna ändra till det område som N.N. tar upp. Men det skulle bli en större ändring, och det är inte säkert att det är vad talaren avser.

Fru talman! Drift och underhåll av vägar för vi nu en mycket ingående diskussion om i samband med vårpropositionen. Jag kan redan nu säga att vi kommer att prioritera drift och underhåll av vägar, och det kommer att beröra även det aktuella området.

Nu har meningen blivit så överskådlig att det känns onödigt att upprepa drift och underhåll av vägar så nära inpå. Den andra förekomsten kan ersättas med det eller kanske hellre detta, som är mer tydligt utpekande.

Fru talman! Drift och underhåll av vägar för vi nu en mycket ingående diskussion om i samband med vårpropositionen. Jag kan redan nu säga att vi kommer att prioritera detta, och det kommer att beröra även det aktuella området.

Nu kan det kännas störande med ett det så nära detta. Då kan man ändra och det till vilket.

Det kan också kännas störande med två nu så nära, och det första är rätt onödigt som precisering av tidpunkt, eftersom talaren några ord senare kommer med en konkret sådan: i samband med vårpropositionen. Det första nu kan alltså tas bort.

Det förstärkande mycket är också tveksamt. Det används ofta i talspråk utan att betyda så mycket – det hörs knappt. Men i skrift syns det. Ordet bör reserveras för de tillfällen när det nästan skulle kunna ersättas med oerhört eller synnerligen.

Fru talman! Drift och underhåll av vägar för vi en ingående diskussion om i samband med vårpropositionen. Jag kan redan nu säga att vi kommer att prioritera detta, vilket kommer att beröra även det aktuella området.

Det får bli den slutliga redigerade versionen. Låt oss jämföra den med den ordagranna.

Har redigeringen blivit för stark? De 63 orden har blivit 36, med strykningar och tillägg. Har något innehåll gått förlorat? Nej, tvärtom: Vad talaren menar framgår tydligare. Har någon retorisk poäng gått förlorad? Nej, knappast. Den mer ordrika talspråkliga syntaxen handlade om att talaren letade efter orden snarare än formulerade sig stilistiskt medvetet.

Däremot har naturligtvis en del av det talspråkliga gått förlorat. Men det är liksom meningen. Man ska inte göra en vetenskaplig dokumentation av talspråk. Man skriver för att det talaren har menat ska framgår lättare, så att läsaren lättare ska förstå.

Men man ska inte ändra så mycket att talarens sätt att tala blir förvanskat, utan tänka på talarens stil när man ändrar. Det är förstås en balansgång. För att hålla sig närmare talaren kunde man i det här fallet skriva:

Fru talman! Vägarna – det handlar närmast om drift och underhåll av dem – för vi nu en mycket ingående diskussion om i samband med vårpropositionen. Vi kommer – det kan jag säga redan nu – att prioritera drift och underhåll av vägarna, och det kommer att beröra även detta område.

Det fångar talarens uttryckssätt bättre. Men de två inskotten inom tankstreck gör att man stannar upp vid läsningen och kanske behöver läsa om för att förstå. Är det bättre? Tycker ens talaren själv att det är bättre? Det är inte troligt.

De 63 orden i det här exemplet tog 26 sekunder att uttala i riksdagens talarstol. Redigeringen tar mer än tio gånger så lång tid även för en van redigerare, ja, kanske tjugo gånger. Lyckligtvis kräver inte alla meningar så mycket redigering.

Läs mer

Olika moment i processen från tal till skrift

Provkarta på ändringar vid redigering

Oavsiktliga lustigheter i talarstolen

Att skilja mellan tal och skrift av riksdagens f.d. språkvårdare Anita Hallberg