Exempel från riksdagen med kommentarer och ljudfiler

Ordagrant

Men vi vet också att det finns en tendens att när en samhällsdebatt uppstår på ett område så har vi politiker tendensen att tänka att vi vill se handlingskraftiga ut genom att föreslå några nya regler.

Redigerat

Men vi vet att när en samhällsdebatt uppstår på ett område har vi politiker en tendens att vilja verka handlingskraftiga genom att föreslå några nya regler.

↑ Ordet också verkar inte betyda något och kan strykas.

Talaren pratar om en tendens, avbryter sig genom att tala om när den uppstår, och behöver sedan upprepa ordet tendens. Då kan det första omnämnandet av tendens strykas.

Talaren säger tendensen att tänka men fortsätter sedan på ett sätt som gör tänka onödigt. Talaren ändrar sig, helt enkelt.

Uttrycket vilja verka handlingskraftiga känns naturligare än vilja se handlingskraftiga ut.

Ordagrant

Men jag … jag jag tycker äh naturligtvis då inte att … äh … att det kanske ens är vettigt att gå in i bilindustrin.

Redigerat

Jag tycker kanske inte att det är vettigt att ens gå in i bilindustrin.

↑ Orden som bara är tvekan behöver tas bort.

Orden kanske och ens behöver placeras bättre.

Ordet naturligtvis verkar vara talspråksslentrian.

Uttrycket att gå in i är ett acceptabelt politikeruttryck.

Ordagrant

För Sveriges del vill vi till exempel att ett temporärt statligt ägande samt möjligheter för staten att utfärda garantier och ge banker kapitaltillskott ska vara tillåtet.

Redigerat

För Sveriges del vill vi till exempel att ett temporärt statligt ägande ska vara tillåtet och att det ska finnas möjligheter för staten att utfärda garantier och ge banker kapitaltillskott.

↑ Man kan inte säga att möjligheter ska vara tillåtet och inte heller tillåtna, utan man behöver låta ska vara tillåtet gälla bara statligt ägande och hitta en formulering som passar möjligheter, till exempel att det ska finnas möjligheter.

(Talaren läste från ett noggrant utarbetat manus.)

Ordagrant

Ja nu säger jag mamma och pappa men självklart så kan det vara så att en familj består av andra konstellationer.

Redigerat

Ja, nu säger jag ”mamma och pappa”, men självklart kan familjer ha andra konstellationer.

↑ Eftersom talaren citerar sig själv, upprepar ett uttryck hon använt, bör det sättas inom citattecken.

Om något har en annan konstellation består det av andra element. Talaren har blandat ihop de uttryckssätten.

Man kunde ha strukit det inledande ja.

Ordagrant

Och däremot så är det så att ett statsråd kan inte gå in i ett öppet ärende hos en myndighet. Det är en mycket välkänd och klar regel. Äh … tyvärr så är det så eller tyvärr det är konstitutionellt naturligtvis väldigt bra hh… att vi inte har ministerstyrning på det viset.

Redigerat

Däremot är det så att ett statsråd inte kan gå in i ett öppet ärende hos en myndighet. Det är en mycket välkänd och klar regel. Jag höll på att säga att det tyvärr är så, men konstitutionellt är det naturligtvis mycket bra att vi inte har ministerstyre på det viset.

↑ Talaren börjar med Däremot är det så att, och då blir fortsättningen en bisats. Men i talsprålet uppfattas en sådan inledning som något fristående, något som inte betyder så mycket, och talaren fortsätter ofta som om den inte fanns, det vill säga fortsätter med huvudsatsordföljd. I skrift får man dock placera inte på rätt plats grammatiskt.

Det talspråkliga är det så att, som egentligen inte betyder något, kan mycket väl tas bort, så att meningen börjar Däremot kan ett statsråd inte. Då behöver man bara flytta verbet – inte står på rätt plats.

Att talaren börjar säga tyvärr och sedan inser att det inte är något att beklaga behöver man hantera på något sätt. En möjlighet är att lägga till Jag höll på att säga att, för att kunna behålla det tyvärr som talaren faktiskt sagt.

I skrift passar mycket ofta bättre än väldigt som förstärkande ord, men om talarstilen är vardaglig kan man låta det stå kvar. Samtidigt börjar väldigt bli alltmer accepterat som normalord, så ändringen är inte självklar.

Ofta kan man också ta bort ord som väldigt och mycket – de läggs till rätt slentrianmässigt av en del talare. Men i det här fallet känns det naturligt att behålla mycket som en förstärkning till bra.

Den korrekta termen är ministerstyre – inte ministerstyrning.

Ordagrant

Äh och äh … äh … äh det ska ske så snart det kan kan … ske och det är Läkemedelsverket som är ansvariga för tillsynen i det här sammanhanget.

Redigerat

Det ska ske så snart som möjligt, och det är Läkemedelsverket som ansvarar för tillsynen.

↑ Den tvekande inledningen stryks förstås.

Formuleringen Det ska ske så snart det kan ske är korrekt, men formuleringen Det ska ske så snart som möjligt betyder detsamma, innebär mindre upprepning av ord och är mer lättläst.

Ska man behålla adjektivet ansvarig är den korrekta formen ansvarigt, eftersom det syftar på verket. Men ofta tänker man på en myndighet eller en organisation som personerna bakom, och då känns det mer naturligt att säga ansvariga. Ett sätt att lösa problemet är att ändra till ett verb: ansvarar.

Uttrycket i det här sammanhanget tillför egentligen inget utan känns mer som en talspråklig utfyllnad.

Ordagrant

Då hade vi en styrränta som var 4,75 procent. Nu är den mer än dubbelt så … så låg.

Redigerat

Då hade vi en styrränta som var 4,75 procent. Nu är den mindre än hälften.

↑ Uttrycket dubbelt så hög är inte konstigt alls. Det är däremot uttrycket dubbelt så låg, eftersom ordet dubbelt uppfattas som en förstärkning. Talarens tvekan beror nog på det. Eftersom mer än dubbelt så låg inte kan uppfattas som något annat än mindre än hälften kan man skriva just så.

Ordagrant

Bifall till regeringens skrivelse och den sammansatta försvar och utrikesutskottets betänkande.

Redigerat

Jag yrkar bifall till det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets förslag.

↑ Ofullständiga meningar redigeras till fullständiga. Här behöver det läggas till Jag yrkar allra först.

Talaren gör tre formella fel i denna korta mening:

Ordagrant

Om jag tar 2013 så säger man 1,7 i Sverige 2014 1,7 övriga Europa noll två noll två.

Redigerat

Jag kan också ta siffrorna för 2013 och 2014. Då säger man 1,7 procent för Sverige och 0,2 procent för övriga Europa, båda åren.

↑ Ibland kan det bli trassligt med siffror, speciellt om talaren uttrycker sig kortfattat. I talspråk är det inte alltid självklart vad som är ett årtal och vad som är en siffra, talaren kanske inte säger att det handlar om procent, och att det finns ett decimalkomma kanske inte framgår. Då är det bra att ha handlingar att läsa för att kunna förstå.

Man behöver redigera en hel del. I det här fallet finns det förstås flera andra möjliga redigeringar.

Ordagrant

57 procent 57 procent det är skilln… det är nedgången i nyproduktionen av små bostäder på ett år. Många många unga familjer får krossade drömmar.

Redigerat

Nedgången i nyproduktionen av små bostäder är 57 procent på ett år – 57 procent! Många unga familjer får sina drömmar krossade.

↑ Man brukar undvika att börja en mening med en siffra.

Upprepningen och betoningen av siffran kan göras om till en upprepning sist, avslutad med utropstecken.

Upprepningen många många, som är avsedd att förstärka, blir bara störande i skrift.

Det vedertagna uttrycket är att få sina drömmar krossade – man får något krossat. Att få krossade drömmar pekar på att man får drömmar (som är krossade), och det blir fel.

Ordagrant

Så min fråga igen är ni beredda att avsäga de här konventionerna som ger människor som är i behov av skydd skydd?

Redigerat

Jag frågar: Är ni beredda att frånträda de konventioner som ger skydd åt människor som är i behov av skydd?

↑ Talaren säger igen men har inte frågat samma sak tidigare.

Man kan frånträda men inte avsäga (sig) en konvention.

Uttrycket de här konventionerna pekar på att det är känt vilka konventioner det är, men det är det inte. I stället avser talaren att precisera vilka konventioner det gäller genom fortsättningen som ger människor som är i behov av skydd skydd. Om man skulle behålla de här konventionerna skulle man behöva sätta komma efter konventionerna, eftersom fortsättningen skulle vara en icke nödvändig bisats.

Formuleringen med två skydd intill varandra är språkligt korrekt men blir svårläst och bör därför ändras.

Ordagrant

Jag kommer just från ett möte med Denis Mukwewe som ju kommer från äh ... och som är här för att ta emot öh life öh vad heter det det heter life äh … (Ledamot: Right Livelihood Award) Right Livelihood Award öh igen för sina insatser och diskuterade den akuta situationen inte minst för de här frågorna nere i östra Kongo.

Redigerat

Jag kommer just från ett möte med Denis Mukwege, som är här för att ta emot Right Livelihood Award för sina insatser. Vi diskuterade den akuta situationen i östra Kongo inte minst när det gäller de här frågorna.

↑ Stavningen av det personnamn talaren nämner behöver kontrolleras. Det låter som Mukveve men ska vara Mukwege. Och hur förnamnet stavas behöver man också kontrollera.

Talaren kommer inte ihåg varifrån personen han pratar om kommer och avbryter sig. Den delen av meningen behöver strykas.

Sedan kommer talaren inte ihåg vad priset som personen ska få heter och får hjälp med namnet av den talaren debatterar med. Det inpasset tas inte med, och orden när talaren letar stryks.

Meningen blir tydligare om den delas upp. Subjektet vi får då läggas till.

Om den inskjutna preciseringen inte minst för de här frågorna flyttas sist blir det tyligare att det som diskuterade var situationen i östra Kongo – ordet nere kan med fördel strykas.

Uttrycket situationen för de här frågorna är mindre lyckat. Det blir bättre om man ändrar för till det när det gäller.

Ordagrant

Äh jag är väldigt glad att vi har bostadsministern med i den här debatten tackar för det. Äh ministern ägnar inledningen av sin tid till att prata om 90-talet äh sedan stora ord om det inomdepartsmässiga arbetet äh rabblade ett gäng utredningar och har invändningar mot oppositionspolitiken.

Redigerat

Jag är glad att vi har bostadsministern med i debatten och tackar för det. Ministern ägnade inledningen av sitt anförande åt att prata om 90-talet. Sedan kom det stora ord om det inomdepartementala arbetet. Han rabblade upp ett antal utredningar och hade invändningar mot oppositionspolitiken.

↑ Man skriver naturligtvis aldrig ut några äh.

Ett par ofullständiga meningar behöver kompletteras med predikat respektive subjekt: kom (det) och han.

Uttrycket inledningen av sin tid behöver preciseras till inledningen av sitt anförande alternativt början av sin talartid.

Det underlättar förståelsen om man använder preteritum (imperfekt) i stället för presens för det som har hänt.

Termen inomdepartsmässig behöver ersättas med den mer vedertagna inomdepartemental.

Den vardagliga ordet gäng får gärna ersättas med ett som inte sticker ut så mycket i skrift.

Ordagrant

Och jag vill understryka också att det är ju inte så att de brott där där det har funnits livstid då det har gällt den här typen av brottslighet att tingsrätten i Örebro när de ska eventuellt tidsbestämma ser milt på den här typen öh av brott utan snarare går man då tillbaka och ser på att detta har varit allvarligt och det är ju trots allt en del gubbar mest äh oftast som är dömda i alla fall och de är inlåsta.

Redigerat

Jag vill understryka en sak beträffande den typ av brottslighet där det finns livstid i straffskalan. När till exempel tingsrätten i Örebro ska tidsbestämma ett straff ser de inte milt på den här typen av brott, utan snarare går de tillbaka och ser att brottet har varit allvarligt. Det handlar oftast om en del gubbar som är dömda, och de är inlåsta.

↑ Man behöver strukturera meningen genom att dela upp den, stryka en hel del ord, flytta andra och lägga till några ord för att göra den mer förståelig.

Inledningen kan avslutas med kolon, eftersom det är svårt att åstadkomma en fullständig mening, och ordet inte bör definitivt flyttas närmare det verb det avser.

Uttrycket om livstid behöver förklaras genom tillägg av i straffskalan och har funnits ändras till finns, eftersom det handlar om gällande straffskala.

Ordet eventuellt verkar snarare gälla att talaren nämner Örebro som ett exempel, och då kan man ändra till till exempel.

Talaren säger bara tidsbestämma, men det ordet brukar inte användas självständigt på det sättet, utan man bör ändra till tidsbestämma ett straff.

Det otydliga detta bör ändras till det talaren måste avse, nämligen brottet.

Uttrycken trots allt och i alla fall verkar inte betyda så mycket utan krånglar mest till meningen, så de kan strykas.

Talaren ändrar mest till oftast, och då behåller man bara det sista.